Det var länge sedan något hände här på bloggen och mycket har hänt här i Nya Zeeland så det kanske passar sig med ett inlägg en resdag som denna.
Efter att jag lämnade Aukland, som för övrigt inte är något att hänga i julgranen, så begav jag mig på en nordlig kurs. Först åkte jag upp till Whangarie för att få dyka i lite subtropiska vatten, detta då det ska finnas något som anses vara en av de tio bästa dykplatserna i världen där, Poor Knights Island.
Poor knights är just en så bra dykplats då näringsrika djuphavs strömmar går förbi precis utanför öarna och de blir på så sätt en buffé för de lokala fiskarna och en rastplats för havsfiskar. Ett extra plus i kanten kan ju vara att de också har vad som anses vara världens största havsgrotta som man både kan köra in båtar i och dyka i.
Dock kan man ju nämna att vattnet inte var något vidare varmt utan man behövde två 7mm våtdräkter och trots det så var det rätt kallt.
Det är omöjligt att beskriva allt vad jag såg på dyket men ett axplock kan bli att en långsvansad stingrocka ca 2,5 m strök sig mot mig, vår guide blev biten av en muräna och jag har hållt i en ryggkota från en kaskelottval.
Efter denna upplevelse så begav jag mig ännu högre upp, mot Phaia. Detta var med syfte att dyka två vrak men när jag kom dit och pratade med folk så kännde jag att jag får nog spara pengarna istället och dyka i Australien istället.
Istället för dykningen så bestämde jag mig för att åka på en "delfinkryssning". Detta är en väldigt vanlig ska att göra i det området och det har därför blivit lite av en industri med många stora båtar som bussar ut turister i en vansinnig takt. Jag blev dock rekommenderad ett familjeföretag som bara hade en ganska liten katamaran och tog halva priset jämfört med de stora båtarna,samt att det var en hel dag.
Väl ute i vattnet så visade det sig att valet av båt var mycket bra då detta företaget hade hållt på längst och delfinerna kännde igen båten. De kom ganska snabbt fram och lekte och bråkade runt båten. Fördelen med den lilla katamaranen var den att man bara kanske var en halvmeter från delfinerna när dom simmade i vid fören, detta medans de andra båtarna var kanske 3 meter upp. (Nackdelen var att när de kom upp för att andas så sprutade dom ner hela ens kamera)
Tyvärr kunde vi inte bada med delfinerna då de hade ungar med sig men det var ändå väldigt trevligt de 40 min det varade (Båtarna får högst stanna 40 min kring delfiner enligt NZ lag). Dock fortsatte dagen med segling och pinguinspaning och vi hade tur nog att se ett par pinguiner i vattnet!
Sedan ankrade båten i en bukt där man antingen kunde få gå i land på en ö och vandra, eller så kunde man snorkla. Jag snorklade självklart och hade extremt med tur då jag simmade kanske 50m tillsammans med två örnrockor. Mäktigt!
Efter detta blev det en lång busstur till Raglan. Detta är ett surfställe, visserligen med många andra saker att göra men fortfarande är surfningen nr 1. Med detta i åtanke så kännde jag att att jag var tvungen att prova...
Kan sammanfatta det som sådant; tydligen gjorde jag bra ifrån mig för en nybörjare då jag lyckades stå upp 3ggr, ca 1sek varje gång (på 3timmar), men att påstå att det var någon vidare njutnigsfull eller fantastisk upplevelse skulle vara en ren lögn!
Kan säga att jag upplevde det som fysiskt utmattande, irriterande och frustrerande!
Kommer jag försöka igen; Garanterat!
Kommer jag ogilla det lika mycket; Högst troligt!
Kommer det gå bättre; Högst otroligt!
Nu sitter jag på en bussterminal och ska bege mig ner mot Wellington för att ta färjan över till sydön. Nya äventyr väntar där!
I brist på andra bilder så får ni en smått ohygglig på mig!
Hoppas allt är bra hemma!
