Mycket har hänt

Nya Zeeland är ett land av vyer och naturlig skönet... även ett land där man kan göra galna saker medans man beundrar vyerna så dom att hoppa ut för en 134 meter hög ravin... Bungy kan vara det bästa sättet att uppleva naturen hittils!

Det kryllar av ovanliga och annorlund djur i detta lilla land. Från den den gulliga utrotningshotade kiwin till den smått förgrymmande kae;an som är notorisk för sitt sätt att rent utsagt jävlas med människor. De sistnämda är den enda alpina pappigojan i världen med en mental kapacitet som motsvararen treårings.

Tänk dig att man utrustar en grupp hungriga, nyfikna treåringat med skär och klipp vertyg samt informerar dem om att de inte kommer bli straffade för vad de än gör. Där har ni ungefär hur dessa fåglar uppför sig!
Jag försöket ta kort med mobilen på dom men då försökte de ta den och ta i sär den... samtidigt som en annan gick efter min lunch och en tredje försökte sno min kamera. Väldigt frustrerande!

Självklart har jag träffat många fler djur på min resa, i Phahia träffade jag delfiner och penguiner i det vilda, i kaikoura trampade jag nästan på sälar som sov och även världens största sötvattens ål... såg även en del får och mycket annat!

Nya Zeelands inland är fantastiskt och jag kan rekommendera folk att spendera mest tid på höglandet då vyerna är något av det mest fantastiska jag sett! Slättland och insjöar med bergskedjor runtomkring, jag har aldrig upplevt något liknande. Qweenstown är de kronan på verket när det kommer till omgivningar (staden i sig var lite för turistig men men).

Har även klättrat på min första glaciär, mäktig upplevelse att stå på is som sträcker sig hundratals meter ner och bildades för hundra år sedan kilometer längre bort. Man fick krypa genom isgrottor och även se hur isen föll över en klippvägg, detta då glaciären rörde sig hela 3-4 meter per dag vilket för en glaciär är något av rekordfart... den första saken på resan som involverade kyla, något som jag nästan saknat!

Jag fick även vara med om ett jordskalv i Christchurch innan jag flög ut. Dock var det över nästan innan det startade... Christchurch var också en upplevelse att se, hela stadskärnan var avspärrad och väntade på att få rivas och har stått tomt i over ett år nu efter ett av de värsta jordskalven i Nya Zeeländsk historia. Mer eller mindre en spökstad!

Nu sitter jag i sydney på väg uppåt för att träffa ett par som jag och emma träffde i Honduras. Det ska bli ett trevligt återseende!

På snart åter hörande
David